Nej!

Det får inte vara såhär. Det är inte rättvist! Jag kommer ihåg alla minnen vi har, hur kul vi hade det när jag var liten. På varje kalas vi var på så busade alltid vi två. Ett starkt minne jag har är när det var nyårsafton och vi hade en massa gäster här. Och för att tiden skulle gå snabbare bestämde vi oss för att spela "Gris". Där satt jag, du, Jonte, mamma, mormor, Helena, Laila och Lena med kort i handen och försökte koncentrera oss på att se om det var någon som hade fått något och satte upp tummen på bordet. Då smyger du upp din tumme hos personen brevid, så det ser ut som att hon har vunnit och alla flyger upp med sina tummar, men ingen har. Sen skrattade vi så vi nästan pinkade ner oss! =)

Och nu är det såhär. Nu vet ingen om du får stanna kvar hos oss eller du ska flyga upp i himlen. Att vänta på detta beskedet är hemskt. Aah >_< tiden går så långsamt. Don't leave us!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0